Trots karga klimatet har det funnits mycket mänsklig närvaro i Tignes sedan antiken, tack vare de gamla rutterna till Maurienne-dalen och Italien. En tidig by existerade redan under medeltiden, och mellan mitten av 1500-talet till början av 1800-talet fördubblades nästan befolkningen från 622 till 1164 invånare.
Under denna period fanns det flera små landsbyar runtomkring Tignes. Mitt i byn fanns ett stort torg som var hjärtat av det lilla samhället, där debatter och offentliga möten skedde. I Sankt Jacques-kyrkan i Tignes Les Boisses, kan man fortfarande se altaren från 1600-talet, som är utsmyckat med målat läder och förgyllda altartavlor i barockstil.
Början av bergsturismen i Tignes inleddes i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Under Belle Époque-perioden kom byborna till Tignes för att njuta av den friska bergsluften, men endast under sommarhalvåret! Det första hotellet för sommargäster öppnade år1872.
År 1914 blev järnvägen utbyggd till Bourg-Saint-Maurice, och vägen till Tignes blev bland annat utrustad med ett lavinskydd.
Förutom sommarturismen började utvecklingen av vintersporter så smått i Tignes under perioden mellan det första och andra världskriget. År 1925 öppnade det första vinterhotellet sina dörrar. Det lilla hotellet blev en stor succé och finns kvar än idag.
Under vintern 1931-1932 fick Tignes en hjälpande hand av vädret då det saknades snö på den tidens mest populära skidorter Chamonix och Mègeve. I Tignes hade man däremot fått över 4 meter snö i backarna den vintern.
Under 1930-talet tog turismutvecklingen i Tignes fart i och med öppningen av de första privata skidskolorna, byns första sportbutik, ett turistkontor och nio hotell. Den viktigaste utvecklingen var dock byggnationen av den första skidliften i mars 1936. Med en längd på 600 meter var den nye Rhonas-liften världens längsta skidlift på den tidpunkten.
År 1929 bestämdes det att man skulle bygge ett elkraftverk och en damm nedanför Tignes. Bygget av Chevril-dammen blev dock försenat på grund av depressionen under 1930-talet och därefter av andra världskriget
De lokala invånarna som fortfarande levde av sitt jordbruk motsatte sig projektet, men deras invändningar ignorerades och byggandet av dammen påbörjades 1947. Dammen var ett av de största byggprojekten i Europa och är särskilt anmärkningsvärd på grund av dess plats. Projektet finansierades av den franska regeringen och fick även hjälp från Marshall-planen efter krigen, och sysselsatte upp till 5.600 arbetare år 1949.
87 familjer skulle dock tvingas flytta för att göra plats åt bygget, men de vägrade att lämna sina gårdar. Efter flera tillfällen av sabotage och våldsamma sammandrabbningar var militären tvungna att ingripa för att upprätthålla ordningen. De 384 invånarna i Tignes avlägsnades till sist med tvång innan deras hem och lador sprängdes med dynamit.
Då dammen blev färdig den 26:e mars 1952 blev de resterande byggnaderna och kyrkan i byn sänkt under vattnet i Isère-floden.
Till minne av den gamla byn Tignes och till minne av att det gått 50 år sedan byn försvann, skapade skulptören Livio Benedetti "Lady of Tignes" år 2002 - en 3,8 meter hög bronsstaty som nu står och tittar ut över sjön.
I mitten av 1950-talet började man bygga upp staden Tignes Le Lac, och Chardonnet-liften öppnades. Tio år senare, 1960, fanns det totalt tolv liftar i området.
Det var först år 1965 som utvecklingen mot en fulländad skidort för allvar tog fart. Egendomsutvecklaren Pierre Schnebelen hade en vision om att utveckla ett "ski-in/ski-out"-resort som låg centralt i skidområdet. Baserat på denna princip byggde han områderna Tignes Le Lavachet år 1965 och Tignes Val Claret år 1968 vid foten av liften upp till Grande Motte-glaciären.
I dag finns det fem så byar: Tignes Val Claret, Tignes Le Lavachet, Tignes 1800, Tignes Le Lac och Tignes Le Brevieres. Alla byar har sin egen historia och något att erbjuda. Gemensamt för samtliga byar är att de ligger vid ett av världens bästa skidområden.
Tillbaka till toppen
